Bakgrund
Enligt legenden fanns det i templet
Lao-Tsun en vit katt. Kattens namn var Sinh. Den fanns alltid vid
översteprästens sida då han tillbad den blåögda, gyllene gudinnan Tsun-Kyan-Kse.
En natt då templets präster hade samlats framför gudinnan, för att be henne om
hjälp och beskydd, invaderades landet. Översteprästen dödades och när hans ande
lämnade honom, hoppade den vita katten Sinh upp på sin herres huvud. De
församlade munkarna kunde se hur kattens päls ändrade färg till gudinnans
gyllene. Kattens ögon blev bländande safirblå. Öron, ben, svans och ansikte fick
samma färg som fruktbar jord, utom på de ställen som vilat på den gamle
översteprästens huvud - där förblev tassarna vita.
Katten vände sig från gudinnan, för
att se mot ingången av templet, där man nu kunde höra fler soldater närma sig.
Då munkarna genom detta tecken fått mod, kunde de slå tillbaka inkräktarna och
rädda templet. Senare upptäckte man att alla de övriga tempelkatterna hade fått
samma färg som Sinh.
Den moderna historien om Helig Birma startar
någon gång i början på 1900-talet då det sägs att ett par Birmakatter skeppades
från Burma till Frankrike. Trots detta så är det först från tidigt 40-tal som
man verkligen kan spåra ursprunget.
Birman godkändes i Frankrike 1925,
i England först 1966 och av USA 1967. Bevisligen blandade man in en del andra
raser i birmaaveln på 40-talet, t.ex. perser och siames.
Helhetsintryck/karaktär
Den heliga birman, ofta kallad endast
birma, är en lugn, vänlig och tystlåten även om den gärna "pratar" lite tyst.
Det mest kännetecknande för en helig
birma är de fyra vita tassarna. De ska vara jämna och på baktassarna ska de gå
upp i en kil. Birman har en himalayatecknad kropp det vill säga: ansiktet,
öronen, benen och svansen ska vara färgad i samma färg. Oavsett maskfärg så ska
kroppsfärgen vara ljus och i harmoni med maskfärgen.
Kroppen är av medium storlek och längd.
Benen är kraftfulla och korta.
Birman ska ge ett sött uttryck. Huvudet
är rundat med rak, svagt böjd nos, kraftig haka och små öron. Ögonen, som är
placerade något brett isär, är klart blå och nästan runda.
Den silkiga pälsen är medellång med lite
underull vilket gör att birman kräver relativt lite pälsvård.
Mer information finns på
Birmasällskapets hemsida.
Texten hämtad från Birmasällskapets hemsida.
